Skotten i Ådalen

Den svenska arbetarrörelsen går tillbaka till 1800-talet och har haft större inverkan på det svenska samhället än kanske någon annan rörelse. Den tidiga fackföreningsrörelsen stötte på många motgångar, men kom att få mer och mer inflytande i svensk politik.

I början av 1930-talet stod arbetarrörelsen inför en stor utmaning. Världsekonomin rasade och det fick stora konsekvenser för svensk träindustri. Det ledde fram till en händelse som hade stor inverkan på vår moderna arbetsrätt och välfärdssamhälle. Vid Marmaverken i Hälsingland strejkade arbetare mot sänkta löner, och vid sågverken i  Utansjö och Sandviken i Ådalen inleddes sympatistrejker. Företagen tog in strejkbrytare för att kunna upprätthålla verksamheten. Det var vanligt då, men ledde till stora protester.

Den 13 maj, samma dag som strejkbrytarna kom till Ådalen, hölls ett möte som mynnade ut i en protestmarch mot Lunde, där strejkbrytarna befann sig. Demonstranterna tog sig igenom en polisspärr och strejkbrytare utsattes för misshandel. Dagen efter ordnades ytterligare ett möte och ett demonstrationståg, men den här gången möttes demonstranterna av beväpnade militärer. Militärerna sköt skarpt mot demonstrationståget och fem personer dödades.

Händelsen väckte stor uppmärksamhet både hos befolkningen och politiskt. Ett av de första politiska beslut som fattades i kölvattnet av händelsen var att förbjuda att militär sätts in mot civilbefolkningen i Sverige i fredstid. Men skotten i Ådalen bidrog också till ett förändrat politiskt samtal i Sverige och till stärkt stöd för fackliga rättigheter. Det har i sin tur påverkat framväxten av stora delar av det svenska välfärdssamhället, och facklig organisering och strejk fortsätter att vara avgörande för att utjämna makten mellan arbetsgivare och arbetstagare i Sverige.

‍